malinmalej

Jag sitter ensam i lägenheten och mumsar på en kvarlämnad chokladboll. Jag har precis fått fyra varma kramar av mina gäster som tackat för sig för att sedan bege sig ut i den kyliga marsnatten. Jag kan fortfarande ana deras närvaro; höra skratten, känna glädjen. Jag myser inombords och kommer på mig själv med att le ut i tomma intet. Det är något alldeles särskillt med att bjuda hem vänner för att svänga ihop något gott och öppna en flaska vin en helt vanlig torsdag. Samtalen flyter på och tar krokiga vägar mellan allt från komiska kroppsfunktioner, till traumatiska upplevelser, för att sen fortsätta mot orättvisor i samhället. Ämnesövergångarna är lika naturliga som en rådjursstig i skogen. Plötsligt kommer man på sig själv med att kväva en gäspning och man undrar varför, hur kan jag redan vara trött klockan är ju bara... oj var klockan så mycket.

Det är torsdagar som den här torsdagen som ger tillvaron ett extra lyft, precis som sockret i min chokladboll. Mums fast för själen med andra ord.