Hemresa

Trots att början på min Ålanstripp började lite sisådär så har jag haft en mycket trevlig helg.
Skriver mer sen.
Kommer hem ikväll iaf. Hoppas transportmedlen inte sviker.

Nu måste jag krypa upp i soffan i Jons famn för att bakisglo lite på TV innan det bär av.

Hejdå Åland!
I'll be back


Fy s***n!

Vill först och främst varna finkänsliga läsare.


Skulle allt gått som planerat skulle jag varit på Åland nu och haft det skönt, dragit mig i sängen en stund och sen klivit upp och varit en harmonisk människa.
Allt gick inte som planerat och jag är allt annat än en harmonisk människa.

Det hela började igår. Jag hade suttit i skolan i några timmar så hände nått konstigt, först fick jag konstiga flimrande fläckar i synfältet, sen började mina ögon värka fruktansvärt, värken spred sig upp i hjärnan och sist började jag må jätteilla. Slutade med att jag låg på golvet i en av toaletterna i skolan, var helt skakis och trodde jag skulle spy. Då insåg jag att jag fick hoppa över krokin som jag sett så mkt fram emot och att jag inte kunde åka nånannanstans än hem. Tog mig till bussen och släppade mig in i lägenheten där jag deckade. 
Jon kom senare och tog hand om mig. Efter lite sömn och mat mådde jag mycket bättre.

Vi bestämde oss för att försöka hinna med eckerölinjen som går två timmar tidigare än rosella. Vi var tvugna att stiga upp halv sex och för att kämpa oss till tåget som gick tjugo i 7. Skulle allt gått som planerat skulle vi haft 10 minuter på oss att ta oss till bussen till grisslehamn. FittSJ ville inte det. Vi var i god tid ända tills vi kom fram, då var det köbildning på stationen så vi fick vänta 5 minuter extra. Trots det gav vi inte upp utan rusade till gaten och var knappt en minut sena. Då skulle vi har hunnit, men fitteckerölinjen ville inte det. Bussen hade åkt.

Så nu sitter jag arg som en tjockis utan lördagsgodis och skriver på nån skitdator. Jag ville skrika och gråta som en ettåring men lät bli då jag inte ville förnedra varken mig själv eller Jon.
Så jävla bittert att veta att vi kunde sovit två timmar extra. Speciellt då jag vet att jag antagligen måste åka tillbaka redan på söndag och knappt hinner sätta min fot på Åland.
För att lägga salt i såren är jag tvungen att sitta på jävlaskitrosella, äckligaste båten på jorden och vara framme först på eftermiddagen.

Fyyy saaaaaaaaaatan säger jag bara!

Ja jag vet jag är en bortskämd liten skit som borde åka till Haiti för att få perspektiv på det hela.
Jag har perspektiv, det är bara det att jag har den här känslan man  får då man spikat sig själv i tummen alternativt slagit i tån alternativt blivit våldtagen av en hjord getingar.

Tur för mig är att jag har Jon vid min sida.
Då jag var som argast kommer Jon tillbaka från cafét där han köpt kaffe åt sig. I handen har han även en kaka, för att trösta lilla mej. Han känner mig.

För att summera det här antagligen väldigt röriga inlägget: Död åt SJ, död åt Eckerölinjens buss.


Åka båt

Sitter just nu och skjuter upp mitt packande.
Jag åker alltså till Åland imorgon. Ser verkligen inte fram emot att åka båt i det här vädret, åksjuka here I come!
På lördag ska jag först hjälpa Kajsa med smink och hår, hennes syster gifter sig och som brudtärna skall man vara extra fin. Jag ser fram emot det med skräckblandadförtjusning. Ska bli kul då det alltid är kul med smink och sånt men samtidigt har jag traumatiska minnen från barndomen då jag skulle klippa Kajsas hår, det slutade i tårar och ord som var allt annat än uppmuntrande.
Nee, de ska gå bra.. sålänge jag inte sabbar nått.

Imorgon ska jag först jobba på mitt porträtt av Läderbaggen Bertil, sen ska jag på krokí. Ser framemot krokin.
Sen skall jag gå tidigare och skynda mig till tågen som pepparpeppar inte är försenat.
I sthlm  möter jag upp Jon sen åker vi tillsammans buss och båt.

Ska bli skönt att komma bort en liten sväng. Det är alltid mysigt att få träffa föräldrarna och Nelson såklart.


Åland bringar ro till min själ

min vän Bertil



Låt mig presentera Läderbaggen Bertil. Han kommer att vara min modell en vecka framöver.


Söndag

Då var helgen snart slut. Min första helg ensam i eskilstuna 2010. Den gick fort faktiskt. Jag klarade mig väldigt bra, speciellt med tanke på att jag såg Paranormal Activity. Måste dock erkänna att det var lite svårt att sova efteråt. Jag såg även filmen Up, det var den finaste filmen jag sett på länge. Den hade allt, man grät av både sorg och skratt. Jag rekomenderar den starkt till alla. Det är en av de få filmer som jag faktiskt vill köpa trots att jag redan sett den. Paranormal var en bra skräckis, den fick verkligen pulsen att slå även om jag kände att slutet inte riktigt gjorde filmen rättvisa (såg alla tre olika slut).

Idag är en ta itu med dag. Jag ska städa. Har inte orkat göra det i veckan då jag varit så trött av allt prickande. Men nu är jag så illa tvungen.

Nästa vecka kommer vi att fortsätta kursen med att rita insekter. Då ska vi sitta med mikroskop för att kunna teckna av dom små krabaterna. Sen skall vi kanske ha kroki. Jag ser framemot det, inte för att jag är pervers, utan för att det är väldigt nyttigt speciellt för mig då jag inte gjort det så mycket. Skall även försöka hinna med en resa till Åland också, det ska bli kul.

Näe, nu kan jag inte skjuta upp det längre. Dags att börja ta itu med städningen. Ska kanske göra en playlist på spotify först, som jag blir peppad av så jag städar bättre... Det räknas väl som att ta itu med något.. eller?

Tatuering


Jag börjar bli lite sugen på att tatuera mig. Inte vilket motiv som helst utan just det här.
De är inte riktigt perfekt då jag ritade den med bläck och det blev lite kladdigt.
Skulle jag göra det skulle jag fila på motivet lite till.
Är inte hundra på storlek eller plats, men tänkte ganska liten och funderade på underarmen.
Tyckte det skulle vara fint på handleden tills jag insåg att massa kändisar har fåglar på handleden.
Vill INTE haka på nån jäkla tatueringstrend.
Jag vill ha en tatuering som är betydelseful och unik, en som jag ritat själv. Ja, jag vet att jag låter som varenda fjant som stövlar in i Miami ink, men det struntar jag i. 
Tat lungt mamma och pappa det är inte så att jag har bokat tid till närmsta tatueringssalong.
Som sagt jag är lite sugen bara.

Mesen

På vägen hem idag var jag via affären, behövde handla lite. Fredagen till ära passade jag på att plocka åt mig lite lösgodis. Jag vill dock poängtera att jag var mycket återhållsam då jag plockade åt mig. Inte för att jag bantar eller så, utan för att jag känner mig själv; Då det kommer till godis har jag en labradors psyke, jag äter tills det är slut eller tills jag dör. Så jag såg till att bara ta av det jag verkligen verkligen ville ha, botten av påsen syntes fortfarande.

Då jag väl skulle betala säger tjejen i kassan: "Sjuttiontre kronor tack".
What!? Jag betalade lydigt men då jag kollade kvittot märker jag att godiset kostade 40 kr, att jag skulle roffat åt mig ett halvtkilo godis. Jag vet hur en påse med ett halvkilo lösgodis känns och det där var definitivt inte en sån.
Vad gör jag åt saken? Inget! Jag tar min matkasse och tippar vackert men bittert hem med svansen mellan benen.

Jag övervägde för ett ögonblick att fråga tjejen i kassan om hon kunde dubbelkolla ifall påsen faktiskt vägde så mycket, men jag fegade ur. Jag skulle helt enkelt inte klara av förnedringen att stoppa upp hela kön för att ifrågasätta vikten på mitt godis.
"Du bruden, ta din halvkilosgodispåse och flytta på ditt feta arsle så vi andra kan få betala! Det är bara att inse att du är så patetisk att du faktiskt  trycker i dej ett halvt kilo godis ensam en fredagkväll."
"Just det din snåle jävel!"

Så jag får helt enkelt erkänna; "Hej, jag heter Malin  och jag är en mes.".

Så gick det till


Allt började med en blomma.
Jag frågade mig själv många gånger varför jag valt en blomma med så många blad.


Sen gällde det att sitta och teckna av.
Jag blev vindögd av att sitta och glo och försöka reda ut hur bladen satt.


Var tvungen att göra en liten ljusstudie för att förstå hur skuggorna låg.


Sen var det bara att sätta igång, prick efter prick.
Kan tillägga att stifte på tuschen är 0,05 mm.

Pricktecknik är väldigt tidskrävande, men slutresultatet blir väldigt fint bara man har tålamod.

Naturvetenskaplig illustration




Har suttit och kämpat med den här, prick efter prick.
Klockan är 23:30, jag sitter i skolan, vi har redovisning imorgon och jag är äntligen klar.
Hurra, det är ett mirakel.
Skriver mer sen om hur jag har skapat detta evighetsprojekt.
Nu, hem och sova!

du har din jag har min diagnos

zappade förbi dom kallar oss artister som handlade om Markus Krunegård. har ingen egentlig koll på honom mer än att han är en vampyr. fastnade ändå och kollade slutet av programmet. måste säga att jag blev imponerad av killen. kul med nån som skriver blottande låtar och framför dom med mycket känsla, det känns ärligt på nått vis.


Tillsammans


Jennys fina föräldrar promenerar på isen, tillsammans.

Lördagen

I lördags var jag och Jon på examensfest i Uppsala.
Det var Jons kompis Niklas som tog examen.

Efter ett rännande på stan hade vi vår privata förfest med vin och god mat.
Stiliga i våra reafynd vandrade vi sen till Norrlands nation efter att ha mött upp några på vägen.
Vet inte om det var vinet, maten eller klänningen men jag var supersocial.
Jag pratade och pratade med allt och alla. Det spelade inte någon roll ifall jag hade något viktigt att säga eller ifall jag kände människan jag pratade med, jag pratade på för det.
Jag var mundiarré personifierad.
Kvällen slutade iaf med ett besök hos Burgarkungen (King Wings är MUMS!).

Förövrigt hade jag en supermysig helg som tog slut alldeles för fort.

stiliga jon pratar i mobilen. skjortan var ett av dagens inköp

 

jag kände mig tydligen foxy i min nya klänning och passade på att smygposa på toan.


Tjuvlyssnat

Nu sitter jag i Uppsala efter trögt resande. SkitSJ hade stängt av tågen mellan eskilstuna och västerås så jag var tvungen att åka buss istället. Det tog en timme istället för en halv. Men bussresan gick förvånansvärt snabbt tack vare två personer.
Låt mig presentera Nörden och Braten. De har båda två gått ett halv år på vad jag skulle gissa är nån ingenjörsutbildning på Mälardalens Högskola. De här två figurerna satt bakom mej hela bussresan. Och ska jag vara helt ärlig så satt jag och tjuvlyssnade på dem. Kunde inte låta bli, dom var för korkade för att ignoreras.
Skall göra mitt bästa för att återge höjdpunkterna ur deras samtal.

B får syn på N och sätter sig brevid eftersom bussen är väldigt full och dom hälsar.
B: Jaha, var du på tentan idag?,
N: Näe, jag hoppade över den, jag tänker gå om kursen nästa år, du då?
B: Näe, jag försov mej, satt uppe hela natten och pluggade så jag orkade inte upp. Asså shit, jag har så mycket rester. Nästa kurs ska jag plugga flera timmar om dan, jag ska bli värsta nörden. Jag anstränger mig inte så mycket i skolan just nu. Men det är så sjukt, fast jag inte pluggar får jag ändå nästan godkännt.     (shit vilken jävla naturbegåvning NÄSTAN godkännt!)

... De börjar så småning om prata om en killa från klassen.

N: Jag är fett sur på honom.
B: Jaha hurså?
N: Han är tillsammans med mitt ex. Det tog bara en månad efter att vi hade gjort slut så blev dom tillsammans. Det är respektlöst tycker jag.
B: Ojdå, hur länge hade ni varit tillsammans?
N: 2 månader. 

...

N: Jag ska ju hem till mina föräldrar. Vi ska äta tårta. Jag fylled år i måndags.
B: Grattis i efterskott! Hur gammal blev du?
N: 20, jag skall få en blabla tums flatscreen LCD.. av mina föräldrar. (Bortskämd)
B: Ja de är ju 18 och 20 som är de lite viktigare talen att fylla. När jag fyllde 18 fick jag och min tvilling 50 000 kr i presentkort att handla för på Strandbergs (tror det hette så, det var nån dyr märkesklädesbutik). (BORTSKÄMD!)

...

B: Du ser ut som en som har varit scout, har du det?  (schysst!)
N: Näe, men jag är en sån som tycker om att vara i naturen och jag kan allt som scouter kan men jag är självlärd. (märk ordet självlärd)
B: Jaha, päronen eller?
N: Nej det är morfar som har lärt mig.  (hmm.. vad betyder ordet självlärd?)

...

B: Jag ska börjar träna nu så fort jag får lite mer tid. Jag har köpt träningskläder och en tränings mp3, egentligen kanske lite onödigt för jag har ju redan två ipods. (undrar vem som har betalat för dom, papi kanske?)
 
... nu åker bussen förbi ett stall och ridhus med massa hästar på gården.

N: Har du ridigt?
B: Näe, vi hade en häst vid vårt hus utomlands men jag har inte ridit... Ridning är för kärringar.
N: Det skulle du inte sagt. Jag rider, min familj föder upp hästar.  (wopsi)
B: Shit sorry. Jag menade inte så... Alla har ju sina intressen, mitt intresse är ju kläder t.ex.
N: Ridning är jobbigare än man tror.... Det är bra att säga till brudarna att man rider, det faller dom för.
B: Jaha, kanske man skulle prova det. (ja men för att lyckas måste du prova det på någon som inte hunnit fylla 12)

...

B: Idag ska jag göra omelett. Det är den enda maträtten jag kan göra.
N: hehe..
B: Lärde mig det för en vecka sen. Jag äter ju alltid ute.  Jag har aldrig matlåda, det är så sunkigt.

...

B: Du ser ut som en jägare. Är du det?
N: Näe, jag brukar skjuta men inte jaga. Tog aldrig licens, men jag hade velat det.
B: Vi har massa jägare i klassen, massa böder. Man ser det på deras kläder... Men dom är ju trevliga.
...vidare pratar dom om jakt och kött.
B: Folk är så känsliga, var tror dom kött kommer ifrån? Det är ju inte som att skinka växer på träd. Man ser ju om det är vänster eller höger skinka på grisen. 
N:Eh.. Asså skinkan är inte grisens skinka, man tar köttet från grisens rygg och annat.
B: Nähä? Det kallas ju skinka.
N: Man kallade nog julskinkan för skinka innan vi kallade rumpdelen för skinka.
B: Nää..


Hade velat spela in hela samtalet. Dom var så jäkla korkade. Typisk ung kille som just blivit student och är så jäkla häftig. Det första jag gjorde när jag hade bytt buss i Västerås var att anteckna det jag mindes från konversationen.

Jaedu.. morgondagens ingenjörer.. man blir lite rädd.


Min vän Kajsa


sunset boulevard

















Gäsp

Nu har jag suttit framför en dator hela dagen.
Pust, har inte vant mig med långkörare ännu.
Jag känner hur spännings huvudvärken kom krypandes för nån timma sen.
Så nu ska jag styra kosan hemåt.
Imorgon ska jag bli klar med min lilla broschyr och föra på tryck,
ska bara sluta med mitt eviga småpillande och anse mig nöjd med den.
Lättare sagt än gjort.

Längtar så till min sköna säng just nu.
Men först ut i kylan och försöka att undvika omkullkörning med cykeln

zzz...



Att lova eller icke lova - det är frågan

Ett nytt år ses ofta som en ny start, som en enorm måndag. 
Då hör det ju till att man skall avlägga ett löfte av något slag.
Bli en förbättrad variant av fjolårets person.
Jag kan tycka det är kul med nyårslöften, dom är som roliga projekt man kan ta sig an och leva i illusionen att man faktiskt har kontroll över sitt liv.
Det svåra är bara att välja. Det får inte vara för lätt eftersom man vill ha en utmaning, men det får heller inte vara för svårt för då bryter man det direkt.
 
Men det finns ju så mycket att förbättra...

-Städa oftare
-Plugga mer
-Komma iform
-Sluta oroa sig
-Bli bättre på matlagning
-Äta mindre godis och snacks
-Sluta bry sig om utseende
-Bli mer allmänbildad
-Måla och rita mer
-Lära sig dataprogrammen bättre
-Tänka mer positivt
-Se mindre på TV
-Uppdatera bloggen oftare
-Få bättre självdisiplin
-Gå och lägga sig i tid
-Bli en medveten konsument
-Läsa fler böcker
-Börja sy



Nee...
 Jag tror jag kör på förra årets framgångsrecept: börja använda tandtråd regelbundet, för att en månad senare återgå till mitt odisiplinerade leverne med sporadiskt använda av tandtråd.
Man kan ju inte sätta ribban för högt, ja menar då blir det ju så jobbigt att bärcka sig själv nästa år.


nya krafter


Började dagen med tenta.
Kan inte säga att jag är nöjd med min prestation men godkännt känns inte helt omöjligt faktiskt, får hålla tummarna helt enkelt.
Hade tänkt att jag skulle fortsätta dagen med att jobba hårt i datasalen, skulle bara fika lite först.
Slutade med en 5timmarsfika med lunch.
Inget jobb idag alltså. Tar igen det imorgon istället, med nya friska tag.
Kände att själen behövde tankas. Så nu är har de negativa tankarna gett sig av och nya krafter har tagit deras plats.

Ska nog vara positiv det här året.
Känner mig peppad inför våren.
Det ska bli kul med massa nya äventyr, ser tom fram emot skolan.
 
Tänk vad lite sällskap och fika kan göra.


vem kan trösta malin?


nu sitter jag alldeles själv i min lilla vrå.

verkligheten känns kall.

ingen att värma sig med.
ingen att hålla i handen.








Atschoo!

Jag har gått och blivit förskyld. Ganska lindrigt, men jobbigt ändå. Har fått sexigt röda näsvingar. grrr!
Förövrigt har jag förvandlats till en amöba av nått slag. Inte mycket till hjärnkapacitet vad gäller tentaplugg.
Tog mig tills idag att börja läsa ordentligt. Böjade läsa instuderingsfrågorna och insåg att det inte bara var en sida utan faktiskt fyra. ojoj.. Men som tur är så kan man skriva en omtenta. Det satsar jag på. Orkar inte anstränga mig just nu. Jag skyller på oförklarligt amöbatillstånd.
Det där med nytt år och nya ambitioner får vänta lite.
Förhoppningsvis når jag mänsklig interlligens snart och kan ta tag i bloggandet och resten av mitt liv. Tills dess får ni helt enkelt nöjja er med denna gnälliga ursäkt till inlägg.

Nyår i bild































 


Packad och klar!

Nu skall jag åka iväg och lämna mitt kära Åland. Eskilstuna och skolan väntar.
Jag har varit väldigt elektronisktfrånvarande på sistone, har helt enkelt inte haft någon lust att uppdatera och ha mej. Ber om ursäkt för det.

På måndag har jag tenta och mitt pluggande har i stort sett varit obefintligt. Jag skall göra mitt bästa med att läsa över helgen, men jag är förberedd på en omtenta.

Som tur är får jag resesällskap. Jon är snäll och följer mej till e-tuna så jag slipper komma hem till en tom lägenhet, det känns så mycket bättre. Men vi hinner inte vara med varandra så länge eftersom båda måste plugga.

Ska sätta upp bilder från nyår och annat sen. Men nu måste jag iväg.

Hejdå Åland!
Tack för denhär gången.


RSS 2.0