malinmalej

Ja nu hade smutstvätthögen växt sig till en egen koloni, så jag var så illa tvungen att tvätta. Efter några vändor till tvättstugan, som ligger i huset bredvid, var jag nästan klar. Då jag satt framför datorn och väntade på att den sista tvätten skulle torka ringde det plötsligt på dörren. Åh nej, tänkte jag eftersom jag inte känner någon i den här ganska sunkiga delen av stan. Då jag väl smugit mig fram till dörren för att kika vem det var, såg jag att där stod en kille som snabbt vände sig om och gick ner för trappan innan jag ens hann överväga att öppna. Konstigt, tänkte jag.

Tvättiden tog slut och jag skulle motvilligt bege mig ut i kylan igen. Men jag kunde inte hitta mina nycklar. Åh nej! It all makes sense! Jag måste ha tappat nycklarna, killen hittade dom och ringde på för att returnera dom. Och jag min sega jäkel öppnade aldrig.

Då slog det mig att jag hade två problem: 1. Jag kommer inte in i tvättstugan för att hämta min tvätt. 2. En främling har mina nycklar och vet var jag bor. Med ens gick jag från lugn vuxen till lipfärdig 5åring (sådär lipfärdig som 5åringar blir då dom är så arga att dom inte vet vad dom ska göra av sin ilska och börjar gråta). Vilken idiotisk jävla klant du är Malin!(följt av många vedervärdiga svordomar och könsord).

Efter att ha återgått till normal andning igen insåg jag att det var dags att skrida till handling. Tvätten måste ut ur tvättstugan. Så jag gick ut och ställde mig utanför tvättstugan i väntan på att personen som hade tvättiden efter mig skulle dyka upp. Då kom han, en rultig man med mycket hes röst. Trevlig som han visade sig vara låste han upp åt mig så jag kunde plocka ut mina kläder. Sen gällde det bara att lyckas dra sig undan den rultige mannen som också visade sig vara lite översocial.

Problem nummer 1. löst.

Nu återstod bara det faktum att en främmande man har mina nycklar och kan därmed smyga sig in till mig om natten, för att krypa upp i min säng och krama om mig som om jag vore en stackars söndertuggad nalle. (Ja vi förstår alla att det där med nalle bara är en disnyfierad version av vad som skulle kunna hända.)

Jag kom fram till att det inte fanns så mycket att göra. Antagligen var det en schysst kille eftersom han kom och ringde på för att lämna tillbaka mina nycklar. Så antagligen skulle han ringa på igen eller lämna in nycklarna till hyresvärdens kontor. Men jag var fortfarande mycket upprörd över mig själv och min klantighet.

En timme senare hade jag lugnat mig och fortsatt med min kväll, jag stod och diskade (ja jag är så patetisk att jag gör sånt en fredag kväll). Då jag tittade till höger mot hängaren där mina kökshanddukar hänger fick jag syn på något... mina nycklar.

Och det var historien om hur jag förvandlade en lugn fredag kväll till ett 24-avsnitt helt utan anledning. Men en fråga kvarstår, vad ville killen som ringde på?