malinmalej

Söndagkväll:

Efter en ganska obekväm flygtur landade vi i Barcelona. Känslan av att komma ut ur flygplatsen och mötas av värme, sol och den där fuktiga luften: underbart.

Så blev det dags att leta upp vår soffa. Men var bodde vår vän Pau? Mitt i centrum skulle det visa sig. Med doorman, marmorväggar och guldhandtag på trappan trodde vi inte våra ögon. En fin lägenhet med fantastisk utsikt.

Pau och hans vän vars namn vi lyckats glömma (han var den fula av dom) var trevliga om än lite blyga och torra. Pau hade en attraktiv kropp som han gärna visade upp. På tal om ingenting.

På kvällen traskade vi fram längst med la Rambla, "turiststråket" (tänk tyskar och britter, störiga försäljare och fula souvenirer). Vi kände oss hungriga efter resan och svängde av vid en tvärgata som ledde oss till första "bästa" restaurang.

Kajsas pasta var helt ok. Ungefär som på viking linjens barnmeny. Malins "linssoppa" (aka hundmat) var lika god som den såg ut (tänk spya). Gasiga i magen gick vi så tillbaka till lägenheten och somnade snabbt i Paus vardagsrum medan stackars Pau arbetade på någon rapport till jobbet. (Han är finanskonsult.) Han berättade att han skulle åka på jobb tidigt dagen efter. (Den här detaljen blir viktigare sen...)

Måndag:

När vi vaknade på måndagen började vi inse att det inte var en dröm att vi bodde där vi bodde. Lite väl bekväma i situationen började vi fjanta oss, stå på stolarna och titta ut genom fönstret över centrum, dansa och sjunga lite smått samt lägga oss i fosterställning för att lätta på gårdagens gas för att därefter skratta rått (likt karlar från norra åland) åt trumpetljuden. När Malin sedan hoppade in i duschen fick Kajsa sig en chock när en lite stressad Pau tittade ut ur sitt rum genom dörren som varit på glänt. Ups.

Efter den skammen flydde vi fältet mot stranden. På vägen dit åt vi frukost (och upptäckte vår nya vän under resan: churros doppade i choklad). Vi gick via hamnen och genom små kvarter och fotade allt vi såg. På stranden stannade vi sedan i timtal och tittade på håriga rumpskåror. Lite senare på eftermiddagen gick vi till en restaurang där servicen var under all kritik. Kvällen slutade på hard rock café där vi försökte komma åt gratis internet utan större success. Av någon oförklarlig anledning ville inte Pau komma med oss ut... Tydligen var det värsta veckan på jobbet. Sa han i alla fall.

Tisdag:

På tisdagen styrde vi kosan mot berömda Gaudis park Güell. Ascool arkitektur men fullproppat med människor som trängdes under den stekande solen. Svettigt värre. Vi fick nog ganska fort och åkte vidare mot Sagrada familia. På vägen dit åkte vi tunnelbana. Det var ganska trångt på tåget och en äldre gentleman tog sig friheten att torrjucka mot Malin (som var inträngd i ett hörn) och skaka på ett misstänksamt vis. Traumatiserande. På grund av detta kändes kyrkan inte så givande. Fin men tråkigt att den mer eller mindre är en byggnadsplats. (Paus pappa är involverad som arkitekt...)

Eftersom det var så varmt kände vi för att dra till stranden och kanske doppa oss. Eftersom vi inte hade baddräkter med gick vi nyfiket till nudisstranden. Där blev vi masserade (tydligen olagligt, wups) av en asiatisk kvinna för 5 euro var. Det var svårt att undgå diverse snasar här och var. Efter en stund kom en man och satte sig strategiskt några meter bredvid oss. Mannen var naken så när som på sin röda keps och ett pärlhalsband... Till vår förskäckelse märkte vi snart att han hade börjat tillfredsställa sig själv samtidigt som han odiskret glodde på oss. Han avslutade sedan det han hade börjat (you know what i mean) och gick därefter iväg för att tvätta sig. Inte en skrubb med stålull skulle fått oss att känna oss rena efter den upplevelsen. Skamsna gick vi sedan därifrån och på vägen hittade vi vår gamle vän igen. Denna gången hade han hittat en likasinnad kamrat och dom höll på i kapp och ropade något på spanska till oss. Många creeps på kort tid. Man kan säga att den här dagen gick i besudlandets tecken.

Påväg tillbaka tog vi en omväg via el Raval och en gata full med intressanta second handaffärer. Vi önskar att vi hade haft mer tid att bekanta oss med dom.

När vi kom tillbaka hade Paus kompisar kommit på besök för att titta på fotboll. Vår hårt arbetande Pau var dock fast på jobbet fortfarande. Kajsa försökte våldtäktsduscha bort sand och skam samtidigt som Malin konverserade med dessa spanjorer. Vi delade på en flaska vin och drog sedan ut i barcelonanatten.

Vi blev lite besvikna på stadens uteliv den natten. Första stället påminde om White Room, låtsasbrats (=töntar), otrevlig (svensk) bartender och David Guetta. Som tur var lämnade vi stället i tid och drog till en R&Bklubb bredvid. Bättre, om än inte helt ok. Mycket skanks och sleezeballs. Vi berättade om dagens strandupplevelse till en amerikan som ivrigt gestikulerade jiu jitsu-slag "hey, you're making my friends uncomfortable. you either stop that or lets fight!" Nerspottade och inte så imponerade fortsatte vi in mot dansgolvet.

Stället hade dock mycket söt personal. "Tell him he's the cutest guy i've seen since i came to barcelona. And you remember my friend? She thinks you are cute. Tihi" Muchos Gracias.

Onsdag:

Lite trötta i huvudet började vi dagen med churros och shopping. Det här tog ju sin lilla tid och när magarna åter hade börjat kurra (det här hände med någon timmes mellanrum) gick vi till marknaden för att inhandla lite smått och gott. Det Malin handlade var varken gott eller smått i prisklassen. Som vanligt valde hon helt fel. Kajsa köpte bröd med ostbitar och en kiwijuice, Malin köpte bröd, avokado, juice, fruktbitar och "godis", alltså torkade jordgubbar och valnötter täckta i mörkchoklad och kanel. Kärringen som sålde "godiset" totallurade Malin genom att skyffla i som om det inte fanns någon morgondag och lyssnade inte när Malin sa stopp. Det här resultade i ett ganska högt pris och till vår besvikelse smakade "godiset" dessutom bajja. Vi tog vår picknick och gick till en fin park vid el Raval och njöt av solskenet.

Efter det här gick vi till lägenheten och råkade somna på soffan. Paus rumskompis tyckte nog att vi (särskilt Kajsa) sov bort en del dyrbar tid. När vi vaknade hade Kajsas ost jäst i magen. Vi lämnar det där.

Trötta började vi göra oss i ordning för mera mat. Tapas stod på menyn. Efter maten tittade vi lite i affärer och rörde oss samtidigt mot el Raval där Kajsas plan var att fota prostituerade och annat "spännande folk". Det hela slutade ganska kvickt efter ett möte med kokainförsäljare ("do you want Charlie?"). Kajsa blev livrädd när den ena började dra henne i armen och hon skrek (på svenska) och sprang därifrån. Malin skyndade efter. Några minuter senare stötte vi ihop med en råtta och en grupp prostituerade som ville se Kajsas foton av "Mickey Mouse". De ville dock inte bli fotade så vi gick tillbaka till lägenheten ganska fort. Där drack vi en flaska vin, tittade på kriminalserier och spanskdubbad House med Pau och what's his face. Pau somnade på soffan med handen i flingpaketet ("dom äter bara flingor, hur får dom i sig sitt dagliga kaloriintag på 6000 kalorier!?"). Vår nighttimeguide Pau visade sig vara en nightynighttimeguide. Vi gick ut själva.

Den här gången hade vi spanat in ett lite roligare ställe. När vi kom var vi mycket skeptiska men efter lite redbull och vodka kom vi (och stället) igång lite mer. R&B på nedre våningen och nostalgihits på övre. Bra låt på bra låt avverkades och vi som varit så trötta lyckades hålla igång till halv 5-snåret.

Men vägen dit var inte lätt.

Vi träffade två typer. Kajsa började prata med den ena, något töntiga killen vars namn vi inte bemödat oss lägga på minnet. Malin var illa tvungen att prata med töntiga killens kompis: Carlos. Carlos var en efterhängsen typ som drog i Malin och sa "dance. dance." Sedan drog han i Kajsa och spillde hennes vinglas över henne. När vi hade slitit åt loss från dom så såg vi dom hela tiden i periferin, stirrandes på oss. Dom bestämde sig för att göra ett sista försök men den här gången tuffade Malin till sig och ropade: NO samt gestikulerade väldigt tydligt ett "stop right now".

Till slut kände vi att det började bli dags att bege sig hemåt eftersom vi bara hade några timmar på oss att sova. på vägen stannade vi i ett photobooth och tog lite vackra (inte alldeles för nyktra) foton på oss själva för att ge som present till Pau och den andre tillsammans med en liten hälsning på baksidan.

Torsdag (idag):

Vi vaknade ännu tröttare och snurrigare i huvudet än dagen innan. Det var dags att plocka ihop sitt pick och pack. Pau var nog glad att ha sin lägenhet fri från vårt skrot. Med kindpussar sade vi adjö till pojkarna och dörrvakten och gick mot bussen. Pau och ? sade dock att vi gärna fick komma på återbesök och att vi i så fall borde göra det över en helg så att vi alla kan festa ihop. På flygplatsen väntade en enormt lång kö och tiden i kön är ganska dimmig pga extrem trötthet. Flyget blev en timme försenat och stolarna på flyget tog alla priser i obekvämhet.

Äntligen hemma, tänkte vi när vi var framme. Vi hade vid det här tillfället inte ätit på flera timmar (rekord) och den blodsockernivån var inte att leka med. Lägligt nog hade personalen på Barcelonas flygplats visat prov på sann professionalism och glömt den lilla detaljen att packa ner vårat bagage i flyget. Så här sitter vi nu i Stockholm på ett hotell och använder deras internet. Inga mobiler, inget bredband, inga rena trosor/strumpor, inga varma kläder... Malins lägenhetnyckel stannade på en förlängd semester i Barcelona. Så kan det gå.

Allt det här plus en massa gräddig glass och väldigt många skratt så har ni vår resa i ett nötskal.

xoxo

Malin och Kajsa