malinmalej

Till slut kom jag fram, efter over 24 timmars resande. Det gick varken snabbt eller smartfritt.
Borjade med att flyget var forsenat pa arlanda. Vi kom ivag over tva timmar for sent. Aven om vi hann flyga ikapp lite sa var det inte tillrackligt. Jag skulle i vanliga fall haft 2 timmar pa mej  att byta flyg i N.Y. men pga forseningen sa var det pa haret. Jag stod och kollade klockan som en dare medan jag vantade pa mitt bagage. Da det till slut kommit och jag var pavag mot sakerhetscheck fick jag veta att jag inte skulle hinna med flyget till Chicago. Da var jag tvungen att vanta pa att en hoggravid kvinna skulle boka om mej. Mitt nya plan skulle ga 20:00. Det tidigare skulle gatt 16:00, sa jag skulle vanta pa flyget i over fyra timmar. Det var inte mitt storsta problem. Jag var nu tvungen att fa kontakt med Toby och Missy for att meddela detta. Saklart hade jag glomt att skriva ner deras nummer. Efter manga om och men lyckades jag knappa in retta riktnummer hem till Aland i en betaltelefon pa flygplatsen, for saklart sa har jag ingen mottagning pa mobilen. Stackars yrvakna mamma fick borja leta i adressbok efter nummer. Problemet lost kan man ju tro... men nej. Nu hade jag deras hem nummer sa jag kunde lemna ett meddelande och hoppas att de ringer och kollar sina meddelanden fran Chicago. Mamma fick ocksa ga in pa facebook for att skicka meddelande.

Iaf. Da jag lemnat meddelande borjade jag leta rett gate. Da upptecker jag att mitt ursprungliga plan till chicago var forsenat. Sa jag chansade och fragade ifall jag kunde byta tillbaka till det vilket gick. Da fick jag hoppa pa det flyget istallet, aven dar gick det trogt men till slut lyfte vi.

Val framme i chicago kom nesta problem, var er missy och toby? har dom fatt mitt meddelande och tror att jag kommer med det senare planet eller ventar dom nan stans pa terminalen? Efter att ha hemtat mitt bagage gick jag till en betal telefon for att ringa hemtelefonen och lemna ytterligare ett meddelande. Men jag hade inga pengar kvar pa mitt telefonkort. Gick da till en sekerhetsvakt for att fraga var jag kan tanka pa kortet. Han visste inte. Efter att jag forklarat  min situation till honom lanade han ut sin mobil. Da kunde jag lemna meddelande. Men jag kande att jag maste ha mobilnumret sa jag fragade om det fanns tillgang till internet i narheten sa jag kunde ga in pa facebook och forsoka fa kontakt med nan som hade deras mobilnummer. Tyvarr sa fanns det internet inne pa terminalen pa andra sidan sakehetskontrollen dit jag inte kom langre. Men den snalle vakten hade internet pa mobilen. En av Tobys och Missys bekanta var online sa jag fragade henne om nummer. Tydligen var hon inte nervarande for hon svarade inte, sa jag skrev till henne att hon skulle ringa toby och saga att jag vantar pa terminal 2. Sa nu aterstod det bara att vanta, vanta och hoppas. Jag hade ingen aning.. bara massa angest. Satt och ventade i dryga timmen efter det. Pratade lite med nan annan som ocksa ventade pa skjuts. Och till slut! Jag har aldrig varit sa glad over att se dom. Da aterstod det bara 4 timmars bilfard fran Chicago till Raymond.

Idag har jag bara tagit det lungt och forsokt aterhemta mej fran gardagen. Nu kanner jag av jetlagen kl ar 21:30 har alltsa 04:30 i sverige. Tror jag.. ar lite trott och forvirrad. orkar inte ens lesa igenom vad jag skrivit sa jag ber om ursekt ifall det ar rorigt och stavfel och jobbigt att lesa.

nu sovdags!