malinmalej

På vägen hem idag var jag via affären, behövde handla lite. Fredagen till ära passade jag på att plocka åt mig lite lösgodis. Jag vill dock poängtera att jag var mycket återhållsam då jag plockade åt mig. Inte för att jag bantar eller så, utan för att jag känner mig själv; Då det kommer till godis har jag en labradors psyke, jag äter tills det är slut eller tills jag dör. Så jag såg till att bara ta av det jag verkligen verkligen ville ha, botten av påsen syntes fortfarande.

Då jag väl skulle betala säger tjejen i kassan: "Sjuttiontre kronor tack".
What!? Jag betalade lydigt men då jag kollade kvittot märker jag att godiset kostade 40 kr, att jag skulle roffat åt mig ett halvtkilo godis. Jag vet hur en påse med ett halvkilo lösgodis känns och det där var definitivt inte en sån.
Vad gör jag åt saken? Inget! Jag tar min matkasse och tippar vackert men bittert hem med svansen mellan benen.

Jag övervägde för ett ögonblick att fråga tjejen i kassan om hon kunde dubbelkolla ifall påsen faktiskt vägde så mycket, men jag fegade ur. Jag skulle helt enkelt inte klara av förnedringen att stoppa upp hela kön för att ifrågasätta vikten på mitt godis.
"Du bruden, ta din halvkilosgodispåse och flytta på ditt feta arsle så vi andra kan få betala! Det är bara att inse att du är så patetisk att du faktiskt  trycker i dej ett halvt kilo godis ensam en fredagkväll."
"Just det din snåle jävel!"

Så jag får helt enkelt erkänna; "Hej, jag heter Malin  och jag är en mes.".