malinmalej

Idag hade vi delredovisning. Som vanligt hade jag inte kommit så långt som jag borde och hade bara en simpel skiss att visa. Jag har klurat och funderat på hur jag vill ha det alldeles för länge.

Efter delredovisningen var det Retros goda lunch-soppbuffé med tjejerna som gällde. Då vi var klara upptäckte jag att jag hade meddelande från okänt nummer. Oh, hemlig beundrare såhär på alla hjärtans dag? Ha! NOT. Min lärare som ville ha tag på mig. Visade sig att han ville höra hur jag tänkte, han var förundrad över att jag inte kommit längre på mitt projekt.
Perfekt.. Vad svarar man på det? Jag har gjort omfattande research och brainstorming som tagit tid. (sen att jag dansat, tränat och sytt sambadräkt glömde jag visst att nämna). Jag försäkrade honom om att jag var på gång och skulle jobba hårt. Hade målet i sikte osv.

Problemet är att jag gjort en djupdykning i allt vad Darwin heter. Det finns så mycket intressant och viktigt att berätta men jag vill ändå ha nån form av vinkling, inte bara tråkig allmän information. Det hela har lett till ångest och handlingsförlamning. Har istället för att komma igång ordentligt suttit framför tv eller dator.

Varför är det alltid såhär med mig? Vartannat inlägg handlar om att jag borde, jag ska, jag måste ta tag i skolarbeten. Tröttsamt!

Så nu satte jag mig och skissade. Inte så svårt bara man kommer igång. Jag tror att det hela ligger i att jag har prestationsångest, tänker att det kommer att bli fult och då blir jag ledsen och tappar allt självförtroende. Men hur ska man bli bättre om man inte vågar misslyckas några gånger?


efter lite skissande...

Charles som ung -äventyrslysten                        Charles som gammal -bekymrad



Nu måste jag bara skissa på massa annat som ska vara med i mitt kollage, hitta ett snyggt manér, renrita allt, skriva en artikel till illustrationerna, plocka ihop allt i en snygg layout och skriva en rapport på hela arbetet med motiveringar som stöds av teori. Allt detta på mindre än två veckor.
Hur tänkte jag riktigt?