Mors lilla Malin i skogen gick..

Igår var jag och plockade blåbär.
Jag vet.
Jag är förtidstant.
Men jag är stolt förtidstant.
Iaf.. plockade och plockade, det blev nog mest ätande.
Det var jag och Jenny-min förtidstantskompanion.
Först var vi ut och gick, välförberedda med burkar i ryggsäcken.
Vi hade tänkt simma men det var så blåsigt och vågigt så istället styrde vi kosan in i skogen.
-Mums!
-Förbannade jäkla skitmyggor låt mig va!
-Mums!

Nu har jag lite blåbär att blanda med gröten.
Måste bara behärska mig så jag inte är alldeles blå i munnen på jobbet. Kan bli svårare att bli tagen på allvar som seriös klädförsäljare och inte galen mentalvårdsrymling då.


Working it on the dancefloor and in life.

Senaste dagarna har mitt liv bestått av två saker:
jobb
utgång


Utöver det har jag försökt balansera de båda genom sömn.
Har inte gått så bra pga efterfest och snarkande pojkvän.
Men jag har jobbat kvällar så det har funkat bra ändå.

Det är otroligt vad det kan vara svårt att hitta outfits ibland.
Trodde inte det var möjligt men man kan faktiskt ha för mycket kläder. Speciellt om dom tillsammans bildar en salig röra.
Skärper jag mig inte snart kommer tanterna från tv4s "RENT HUS" komma hit och ta bakterieprover, och jag kommer att bli stämplad som missfoster av hela svenska folket.
Måste städa!

Nu börjar förskylningen packa väskan och flytta iväg till någon annan stackare.
YES!
Då kan jag börja träna igen.
Hade någon plan om att jag skulle hålla igång kondisen över sommaren.
Dock har jag dansat väldigt mycket på krogen, det räknas nog som träning.

Nu ska jag göra mig klar för arbete.
Jobbar bara till 6 idag.
Life is good.

Malin ritar på en t-shirt






Är lite besviken på tuscherna jag köpte på urban outfitters, dom inte av så bra kvalité.
Ska försöka hitta bättre. För detta var riktigt kul.

Någonstans mellan Vasa och Åbo

Svetten lackade luften var dålig och långtradarna trängdes.











Behöver knappast nämna att även kameran fick värmeslag.

Hos Mommo och Moffa


Morfar står i i köket, fikadags. Morfar är en riktig hjälte, inte bara krigshjälte.
Han är 87 år och verkligen en klippa då det kommer till att ta hand om mormor som är 93 år.



Mormor som just skall stiga upp, jag iförd mormors brudklänning.
Mormor och morfar har snart varit gifta i 60 år.


Mammas studentfoto som hänger prydligt i hennes flickrum. Vacker ung dam må jag säga.


Även detta finnes i mammas flickrum. Fulaste frisyr jag någonsin haft, iaf på kort.
Ryser, men bjuder på den.


Målade detta till morfar då han fyllde 80.
Pinsamt är att mommo o moffa brukar visa den för sina gäster och berätta om sitt konstnärliga barnbarn.
Hoppas folk fattar att jag har utvecklats sen dess, iaf lite.


Tecknade av ett fotografi på mamma och hennes bror. Irriterades grymt på att jag inte fick dem att likna mer.

Så blev de iaf.

Det är alltid så skönt att vara hos mommo och moffa.
Det är som att tiden står stilla.
Dom är ett sånt härligt par, även om dom gnabbas och grälar på varandra så har dom båda två verkligen humorn kvar.
Jag hoppas jag hinner komma på besök igen medans dom båda fortfarande klarar av att bo hemma.
Måste se till att ta mig tiden mellan all skola och samba i höst.

När jag ändå är inne på ämnet samba kan jag ju berätta..
Det enda som har stört under vistelsen i Vasa är detta erbjudande jag fick av min sambalärare Mayra:
En vecka i Rhodos och uppträda med sambagruppen.
Tackade då nej till detta eftersom jag skulle åka till Finland och redan hade fixat ledigt för dom dagarna.
Skulle blivit trixigt att byta på sån kort varsel.
Det låg som en nagel i ögat på mej.
Speciellt nu då det öser ner regn, kunde varit i solen!
Men.
Jag är fortfarande glad över mitt beslut.
Rhodos kommer alltid att finnas kvar, till skillnad från kära Mommo och Moffa.
Dessutom tröstade Mayra mig med att det kommer fler gånger, hon har tydligen kontakter i Spanien och Italien.
Det hoppas jag verkligen.
Nån rättvisa måste det ju finnas här i världen.

Snickers- for real men only


Detta upptäckte jag i taxfreen på färjan,
då jag som vanligt hade beslutsångest över vad jag skulle välja pga omännskligt stort utbud.
Kan man annat än skratta?
Hur omodernt känns inte den här typen av marknadsföring?
Nåväl..
Får väl sluta äta snickers nu,
vill ju inte att folk skall tro man gömmer nått i byxan.

Vasaresan i korthet

Sammanfattning.
Under denna resa har jag bl.a....

-Försökt sova på cafeteriagolvet på båten, men utan framgång pga diverse full zigenarfarbror, full svensk och giriga tyska turister som ville först i kön till frukostbuffén.
-Återhämtat mej tillslut efter rejäl resebakfylla.
-Umgåtts med underbara mormor och morfar
-Provat mormors bröllopsklänning och kommit på giftastankar.
- Läst ut bridget jones dagbok som motgift mot giftastankar.
-Svarat "nejtack de e bra, jag kan ta åt mej sen ifall jag blir hungrig" ca en miljon gånger på frågan: "malin, ta o ita naliti, ska du ha eitt kivifrukt?" (=malin ska du ta lite att äta, vill du ha en kiwi?),
- hostat upp ena lungan
-tvångsmatats med cognac av mormor som mot gift mot lungupphostande.
-fyndat på reor.
-gått på loppis.
- ätit min kroppsvikt i grisar (=syltmunkar).
-ritat av ett gammalt fotografi på mamma och morbror.
-förargats över att ritningsförmågan inte är på den nivå den borde vara.
-löst korsord.
-svettats som en gris i bilen.
-förargats över vissa medtrafikanters körförmåga.


Här var ett smakprov av min resa.
Skriver nog mer detaljer sen, och sätter upp lite bilder.


Sommarnatt












city chick


som vanligt ingen vidare kvalité :/

On the road again...

Inatt reser jag;
 jag och mamma.
Vi ska ta båten över till fastlandet och sedan köra upp till Vasa.
Vi ska hälsa på Mommo och Moffa.
Mormor mår tyvär inte så bra.
Så jag hoppas ett besök kommer att muntra upp henne.

Vi kommer att stiga upp halv 3 inatt för att ta båten som går halv 4.
Jag ber till gud att det skall finnas hytt, hittills har det nämligen varit fullbokat.
Annars är man väl illa tvungen att sova i famnen på ett av båtens alla fyllon som sitter och svär i ett hörn.
Då vi väl 5 timmar senare är framme i Åbo är det dags för dryga 4 timmars bilkörning.
Inte så farligt då man e två dock.
Sen kommer vi att vara i Vasa fram tills på lördag då vi åker hem.
Är hemma någon gång på lördagsnatten.

Det skall bli trevligt att träffa mormor och morfar.
Jag ser dom alldeles för sällan då det är en bit att resa.
Dessutom skall de bli skönt att komma bort lite och hämta andan.
Skall ta med pennor och akvareller.
Och nån inspirerande bok.
Mamma nämnde tidigare nån jättestor loppis som vi förhoppningsvis hinner besöka.

Nu måste jag packa!


Skön video


Might make you mad

 
Den här filmen såg jag på igår.
Primer heter den.
Den kostade bara 7000 $ att göra.
Är mäkta imponerad av skaparna.
Jag har sett filmen först en gång, sedan igen från typ mitten till slutet.
Måste snopet erkänna att jag inte till 100 procent förstått hela filmen, till 90 kanske, men inte 100.
Så vill man ha något att grubbla över, se den.

Min katt är en massmördare


Vår kära katt heter Nelson.
Han var den gulligaste lille kisse då vi tog hem honom.
Nu har han växt.
Han började med att slakta nån stackars näbbmus lite nu och då.
Sen avancerade han till fåglar och andra möss.
Nu har han tagit det steget längre...
Pappa berättade hur han häromdagen hade sett Nelson sitta och tortera en liten ekorrsunge.
Ungen hade blivit så svårt riven så pappa var tvungen att döda den.
Nu ligger det några ben och en svans på vår uppfart.
Efter att ha hört det var det lite svårare att gosa med Nelson.
Men bara lite.
För utöver massmördartendenserna så är han en väldigt rar katt.

Miss Bigmouth needs to zip it.

Jag har det lite jobbit just nu.
Alla har väl haft den mardrömmen då man är illa ute och försöker ropa på hjälp men det går inte, ens röst är försvunnen och kvar finns en sträv liten ilning.
Så är det för mej just nu.
Jag har nämligen tappat rösten.
Började med en liten förkylning som övergick i rethosta och nu är rösten borta.
Putsveck!
De blir så för mej. Så fort jag har hosta, är väldigt trött eller har druckit går rösten och gömmer sig.
Extra påfrestande blir det då man har ett jobb som inkluderar väldigt mycket prat;
och om man är en person med välsmort munläder.

Jag tror min kropp har fått nog av mej. Den tycker nog att jag har ångat på för mycket senaste tiden och bara ignorerat den.
Kan jag inte prata måste jag sitta tyst och lyssna,
lyssna på min kropp som säger åt mej att ta det lite lugnare.
Så nu har jag lyssnat.
Och tagit åt mej.
Ska försöka ta hand om mej lite bättre nu.  

Men det är så otroligt påfrestande att sitta tyst. Speciellt om man sitter bland andra som diskuterar intressanta saker.
Jag vågar knappt tänka på morgondagens arbetsdag.
Jag får sitta tyst idag och hoppas på det bästa.
ojoj.. hur skall detta gå!
Skall se på film.
De e nog det enda man kan göra just nu.
Och dricka honungsvatten med citron i.





Plötsligt händer det..

Ikväll när jag och mamma satt i bilen påväg hem från jobbet hände något.
Det var som att någon lyssnade på mej.
Även om det var väldigt trivialt så var det något, och jag hörde.

Jag satt nämligen, sliten och trött som jag var, och tyckte synd om mig själv.
Jag pratade med mamma om att vissa människor här i livet är personer som ger av sig själva.
Jag tycker mig vara en sådan människa.
Ofta får man inte tillbaka.
Det kan vara tungt eftersom man behöver något tillbaka till slut.
(Det är ingen som skall känna sig träffad nu, jag syftar inte på något speciellt, utan mest i största allmänhet.)
När jag satt där och pratade med mamma började jag se detta givmilda drag som en negativ egenskap eftersom man lätt blir utnyttjad och överkörd.
Då åker vi plötsligt förbi en loppis som råkande ha kvällsöppet.
Va tusan, tänkte vi och svängde in.
Där var lika lite saker av värde som det var människor.
Men vi vandrade runt.
Plötsligt får jag syn på en liten klänning som hänger på en stackars galge.
Söt, tänkte jag och drog den på mig.
Satt som ett smeck.
Pris?
1 euro
Tack!

De var inte så mycket klänningen som själva händelsen. Den kom helt från tomma intet och var så lustig.
Plötsligt var jag på gott humör.

Detta fick mej att inse att det är verligen en god egenskap att vara en person som ger av sig själv, även om inte alla ger tillbaka.
För i slutändan får man det tillbaka ändå, kanske inte av rätt person, men man kan alltid känna att man gjort rätt för sig.
Man vet ju aldrig vem som iaktar..





Inspiration!


Jag följer inte andras bloggar direkt, endast mina vänners.
Men när jag stötte på den här bloggen hade jag inget val.
Anna Ileby heter tjejjen som har bloggen och har gjort dehär porträttet.
Hon är så grymt duktig och cool att man kan inte bli annat än inspirerad.
Hon bloggar på glamours hemsida, glamour.se under namnet bloggkonstnären.
Jag vill va henne just nu.

Fångad i en stormvind


Idag är det regn och rusk som gäller här på ön.

Men jag skall till jobbet som vanligt.
Idag börjar vi vår sommarrea så docker det att bli ännu en storm, i butiken.
En storm iform av giriga kunder och tornados av kläder.
Kommer nog att ha träningsverk i armarna innan denna dag är över.

Men jag tar regnjackan och stövlarna på och ger mej iväg.

Nytillskott i familjen

Min nya bebis är signerad Ida Sjöstedt.


Jag hade turen att få den här vackra skapelsen av min chef.
Eftersom den snart skulle gå på rea och hon tyckte jag gjort ett bra jobb gav hon den till mig.
Ojoj, inte alla som har en sån arbetsgivare.
Jag har vågat använda den en gång.
Då var vi ute på krogen, men jag var i princip nykter.
Såg till att vejja för alla personer som kom vinglandes med sina drinkar i högsta hugg.
Men jag kände mig finare än någonsin :)
Även om den kanske inte sitter lika fint på mej som på fröken smalolångbent på bilden ovan.

Den här klänningen har fått hedersplatsen i min garderob, på den finaste galgen.. brevid mina något billigare och minder exklusiva klänningar.
Jag gör mitt bästa för att inte favorisera någon.
Vill ju inte att de ska bli osämja i syskonskaran.
Känner dock av lite dålig stämning i gruppen då jag öppnar min garderob.

Snabbvisit

Jag är medveten om att mitt uppdaternde går i snigelfart.
Skyller på mitt jobb. Har helt enkelt ingen energi när jag kommer från jobbet. Dessutom försöker jag hinna umgås med pojkvän, vänner och familj.

Jag hade långledigt i helgen. Alltså ledigt lördag till måndag. Hade först planerat att bara ta det lugnt och göra alla de saker jag tänkte jag skulle göra över sommaren, som att måla,sy och annat kreativt. Men som vanligt proiterade jag bort sånt.
Valde att utnyttja min ledighet till max.
Var först ute fredag och lördag.
Söndagmorgon tog jag färjan över till sverige.
Var så trött att jag nästan somnade i knät på en tysk på bussen till sthlm.
Fortsatte med tåg till eskilstuna. Där hade jag nästan två timmar på mej att ladda batterierna i lägenheten.
Sen var det sambatime!
Super härligt att träna samba igen. Det gick verkligen upp för en hur mycket man saknat det.
Klockan hann bli sju innan samban var över, så de var full fart in i duschen för att hinna med tåget till sthlm som gick kl 20.
I stockholm träffade jag upp Madde som tog mej till ett jättetrevligt ställe i gamla stan för att äta.
Jag hade trots den goda pastan svårt att få i mej maten då kroppen var lite sliten.
Men gott var det.
Trevligt att träffa Madde igen!

Sen tog jag t-banan till Solna.
I Solna bor Kajsa för tillfället.
Vi pratade in på småtimmarna nästan.
Väldigt mysigt
Sen tuppade jag av.

Dagen därpå drog vi ut på stan.
Vi gick till Rice o käkade.
Mums med sushi!
Sen gick vi till urbanoutfitters och kikade.
Den butiken är verkligen inspirerande, man kunde lungt slösa flera tusen där och komma ut undrandes hur det gick till.
Jag kände mig dock som Krösus Sork och köpte endast ett gäng tuscher för dryga hundralappen.
De e tuscher som man kan rita på tyg med.
Planen är att jag skall börja rita på t-shirts och liknande. Vi får väl se hur det blir med det.

Sen var det dags för svettig buss och ännu svettigare båt.
Jag och Kajsa åt god hamburgare på båten.
Strax innan tolv var jag hemma igen.
Sen var det bara att pallra sig på jobb dagen efter.

Även om jag är väldigt trött just nu och verkar ha dragit påmig en förskylning är jag väldigt glad att jag åkte.
Inte ofta jag och kajsa får chansen att umgås nuförtiden, så de var guld värt.
Dessutom behövde jag en sambagenomkörare.

Nu skall jag dricka något varmt för att mota bort den här nedrans halsonten.




RSS 2.0