malinmalej

Dagen till ära bjuder jag på en favorit i repris.

Tyvärr blir det ingen utklädnad för min del i år heller. Tråkmåns. Men jag har mycket bra planer för kvällen trots att jag bara kommer att klä ut mig till mig själv. Födelsedagskalas hos Tobias efterföljt av utgång, och inte vilken utgång som helst, Moneybrother ska va dj på Filial och efter det ska TBGWO stå för underhållningen. Mycket dansande med andra ord. FANTASTISKT.

Nu måste jag fortsätta jobba, för JA jag sitter i skolan på en lördag. Sorgligt men sant. Kattskrället måste få lite päls.

Hoppas alla får en rolig och lagom skrämmande halloween.

Mjau!

Nu är allt klart och godkännt. Jag kommer att åka iväg på praktik om mindre är 2 veckor. Jag kommer att bo i Stockholm och praktisera på ett ställe som heter Naive i ca en månad. Ska bli spännande, roligt, läskigt och lärorikt. Framförallt ska det bli otroligt skönt med miljöombyte. Det har varit alldeles för mycket sitta i datasal och äta matlåda i skolfiket. Och dessutom har det varit alldeles för många eskilstunaexemplar som inkräktat på min sfär på sista tiden, fyllon och skumma typer.
Innan jag får åka kommer jag att få bita ihop, kavla upp ärmarna och ta på mig hårdhandskarna. Vet inte hur jag ska lyckas packa och sånt samtidigt. MEN. Jag ska inte gnälla, för är det nått som bromsar upp produktiviteten så är det just gnäll. Det gäller att jag "keep my eyes on the price" och kör hårt nu bara. Dessutom är det massa roliga grejer jag ska iväg på första praktikveckan, Bo Kaspers i Uppsala men familjen pch  sen en episk helg i Norrköping med my galpals (kollektivet är återförenat för en helg!). Hallelulja! Så mycket kul och spännande som väntar runt hörnet.

Men nu är det hårt jobb som gäller. Bit ihop!

Igår fyllde David från klassen år. Det firades med zombietårta och skräckfilm. Inte vilken skräckfilm som helst, svensk 80-talsskräck. Besökarna, staring: Kjell Bergqvist (som var sjukt lik Antonio Banderas och hade en förvånansvärt sexig överkropp på den tiden), den sköna och åttitalslockiga Lena Endre, och en mustachklädd Johannes Brost som varken var skön eller sexig. Den var lite småkuslig men också komisk, specialeffekterna 1988 var inte dom samma som idag helt enkelt.

Idag ska jag: sitta i skolan och jobba, äta, dansa, äta, sitta i skolan, äta, träna, äta. Summa sumarum mitt liv består av 3 saker: skola, motion och mat. Eller en viktig sak har jag glömt, sömn förståss. Alltså 4 saker, inte bara 3. Stor skillnad. 3 saker vore ju patetiskt.

Back to work!

God morgon!
Oo vad det hade varit skönt att ligga kvar under täcket i morse. Det är extra svårt att stiga upp nu då det är mörkt och kallt när klockan ringer. Men jag har inte tid med sovmorgon just nu. Tidigt upp, packa matlådor och cykla till skolan.

Jag har suttit och letat referensbilder till mitt slutprojekt i 3D-kursen. Då snubblade jag över ovanstående bild. Den representerar mig ganska bra såhär en måndagmorgon.

Helgen har varit bra. Lugn och skön. På fredag blev det lite soft afterwork med god mat och rödvin. På lördagkväll kom Stina och Hedvig över och vi åt popcorn och såg Juno. Söndag blev det skola och spenatplättar. Det har blivit lagom mycket skola. Jag har tagit sovmorgon, pysslat i lägenheten och fixat matlådor till kommande vecka. Så jag känner mig utvilad och redo för vad veckan har att erbjuda.

Vad har då veckan att erbjuda? Ja såklart gediget skolarbete. Jag har två veckor kvar innan det bär av till praktiken och innan dess är det mycket som ska göras. Så det blir tidiga mornar och dubbla matlådor framöver. Dessutom har Gympozz gratis träning den här veckan. Det tänker jag utnyttja och har en plan på att träna varje dag. Muskelvärk here I come!

Effektivitet är alltså veckans ledord.

Idag har jag..
diskat
handlat
lagat storkok (något som ska föreställa ärtsoppa)
promenerat till skolan och samtidig förargats över påträngande man. (hej du, va fin du e, va heter du? du verkar snäll, ska vi umgås? har du bråttom? hej du! hej du! jag har just flyttat från stockholm till fröslunda. ska vi umgås?!) gah!!! Vad fan gör man? Vill fortfarande vara medmänniska, kan inte bara ignorera någon som går brevid en och pratar. Men vill bara skrika, fatta vinken!! Jag praktiskt taget springer för att komma ifrån dig. Ja ja har bråttomt, bråttomt från dig din socialt handikappade idiot! NEJ jag vill inte umgås. Hej DÅ du. Fuck off ärthjärna!
Jävla skit! En till man måste ducka för när man rör sig utan utanför dörren. Varför flockas dessa män i Fröslunda? Nästa gång tänker jag köra "Anteeksi en ymmärrrä."

Iaf.. När jag väl lugnat ner mig var det dags att ta itu med skola. Jag var tvungen att skriva en monolog till teatern. Som slutprojekt har vi delats upp i grupper och ska spela upp olika scener ur mio min mio. Skitkul! Men till uppgiften hör att man ska skriva en monolog som ens karaktär skall hålla någonstans under scenens gång. Detta ledde till skrivkramp. Men det löste sig. Nu har jag min monolog och har skickat iväg den till gruppen för respons.
Detta firar jag med en photo booth bild.

Så ja!
Färdig firat.
Nu ska jag nog övertala Stina att det är matdags. Så ska jag äta min så kallade ärtsoppa.
Sen ska jag förflytta mig från Macsal till PCsal och köra lite 3D. Hurra!

Det var såhär; när jag var 17 bodde jag i USA och gick i highschool där. Mitt highschool hade inget amerikanskt fotbollslag och därför ingen homecoming. Lite tråkigt att inte få gå på homecoming tyckte jag.
Men!
Även den här askungensagan har en god fé. Den goda fén är min kära vän Kaitlin. Kaitlin var på den tiden tillsammans med en kille från grannstaden Nakomas. Kaitlins kille spelade i fotbollslaget där och inte nog med det, han hade en kompis som också gjorde det och var intresserad av att ta MIG på deras homecoming. Kan ni tänka er en snygg amerikansk fotbollspelande kille ville ta MIG på homecoming. Som i vilken highschoolfilm som helst.
Men!
En liten detalj. Jag hade faktiskt aldrig träffat den här personen. Jag hade inte ens sett honom på bild. Haha! Ja ni kan ju gissa hur den här historien slutar. En obekväm klassiker, dubbeldejten from hell. Kaitlin och hennes kille dansade tätt intill varandra hela kvällen medans vi två dansade sådär inte så tätt och jag tittade på klockan och önskade att tiden skulle gå fortare.

Jag hittade en bild i min resedagbok på backpacking.se från då killen precis skulle hämta upp mig sådär som på film.

Som bildtext hade jag skrivit: "Jag vet... men han var snäll". Haha! Vet trodde jag att jag var egentligen. Ja menar kolla in kärringutstyrseln. Lägg märke till den lagom entusiastiska blicken. Haha! Och kolla in hans vattenkammade lugg. Men det stämmer, han var FAKTISKT snäll.

Ja förlåt, jag har ju gnällt en hel del över skolan på sista tiden.
Vad har jag pysslat med då? Vad är det som är så jobbigt?
3d studio max, kallas det. Pust och stånk.
Men! (nej detta är inte ännu ett gnällinlägg)
Ljuset i tunneln! Jag har lyckats bli klar med 3 av våra 4 övningsuppgifter.
De är långt ifrån perfekta men de får duga.
Så nu är det bara en sista övningsuppgift kvar.
Och så slutprojektet då förståss. Det kommer att krävas en hel del men jag kan klara det.
Hejjahejja!









Se var det de där med tentan också. Vi har tenta imorgon och jag har inte ens köpt boken. Smart va?
De får bli omtenta helt enkelt. Och sen var det det där med PM och rapport som ska skrivas. Men det löser sig.

Skolan vs Malin. Dingding! Där var tredje ronden igång. Trots att skolan ser ut att gå mot en enkel seger tänker högoddsaren Malin inte ge upp i första taget. Detta kan bli en riktig rysarfight!

Då helgens utgång var rent ut sagt patetisk (bortsett från det fantastiska sällskapet såklart), är jag tvungen att drömma mig tillbaka. Tillbaka till Brooklyn. Tillbaka till en såndär härligt knasig natt.

Det hela började med häng och öl på hostelet.

Vidare mot Williamsburg, men först en omväg via nån snubbes ganska udda lägenget för att lämna av öl.


Ölen lämnad och posebild med underlig plastkvinnounderdel avklarad, vidare till tunnelbanan.


Framme i Williamsburg drog vi till en bar som visade sig ha ett superhärligt dansgolv, tyvärr hade jag ju inte så dansgalet entourage som jag är van vid så det blev inte så mycket dans som jag hade velat.


Hela kvällen avslutades in på morgontimmarna med bananapancakes på den lokala dinern.
Mums!


Men det var då och nu är nu.
Jag ska bita ihop och ge gärnet trots förkylning. Bara 3 veckor kvar innan allt ska vara klart men samtidigt bara 3 veckor kvar till praktik. Jag vill att tiden ska gå snabbt men långsamt på samma gång. Får hänga med i svängarna så gott det går bara.

trodde jag skulle komma undan, men icke. nu har alltså även jag fallit dit och blivit förkyld. jag har varken tid eller lust med det så jag ångar på som förut. fast jag har förtvivlat hoppat över dansträningen den här veckan.
helgen skall tillbringas i eskilstuna. skola framförallt. men lite nöje på lördag ska jag unna mig, det blir girls night out. ser framemot det!
nu är det dags för delredovisning och jag har inget att visa. hurra för mig!

jag ritar inte alls längre. det ska fan bli ändrig på det! jag saknar det som tusan, att bara försvinna in i nån värld med en penna/pensel i handen. här är några trött skisser från förra året jag gjorde på färjan i väntan på att få stiga i land. vore kul att leka fram lite nya stilar.. ska ta mig tiden snart. och där med basta!

har precis badat bastu så jag passar på att umgås lite med kelgrisen nelson.

I torsdags reste en trött Malin till Åland.
Igår vandrade en glad Malin i skogen. Hon pratade med kossor och hälsade på får. Hon lyssnade till havets brus och drog in doften av blöt skog.
Ikväll skall en peppad Malin ha det mysigt med lite härliga brudar, dricka lite vin och äta lite gott. Hur kvällen slutar? Det vet ingen.
Men först ska nog en småsömnig Malin ta en liten powernap.
Efter det kommer en frustrerad Malin inse att hon inte tagit med några utgångskläder.

O herre gud!!!! Jag sitter i datasalen och ska komma igång med väldigt krävande arbete. Så sitter det ett jävla människoas och tjattrar med sina kompisar. Bruden är typ full och pratar på om gårdagens shottar och spya, högt och med irriterande röst. Och när hon skrattar är det som om nått inom en vill strypa sig själv. Jag vill ta en stor sten och mosa hennes ansikte. GAH!!!
Måste fort koppla i hörlurarna och vrida på hög volym, vad som helst är bättre än det här tom crazyfrog.
Hatar ingenjörerna här på skolan, dom är många, tar plats och är korkade som får!
"Asså, skjut mig! Han e så jäävla snygg!"
Gärna, just hand me the fucking gun!

Vad hände? Förut red jag på grodor. Livet lekte. Nu måste jag börja tänka på orosmoment såsom tentor, praktik, exjobb, examen och arbetslöshet. Eller börja och börja... som den sanne uppskjutaren jag är tänker jag undvika att grubbla över det just nu. Jag ska borsta tänderna, lägga huvudet på kudden, hoppa upp på grodan och iväg på äventyr. Hoppla!

Sakta men osäkert börjar grodan komma till liv. Det får vara slut med latemansdagarna nu. Imorgon ska jag vara i skolan redan kl 8 med ärmarna uppkavlade. Jag ska ju också hinna göra en vulkan som ryker, ett rum som är korrekt ljussatt, en jumbojet och en katt som sitter på ett tak. Hur tänkte jag egentligen? Slappa under ena halvan av kursen för att sedan tvingas ha panik under andra halvan. Tänk att man aldrig lär sig. Framförhållning är inte min melodi helt enkelt.

Kl 10 måndagmorgon. Dricker lite echinaforce med honung för att motverka eventuell förkylning. Funderar på ifall jag ska dra till skolan redan nu och vara lite effektiv trots att jag inte behöver vara där innan 12.

Helgen var trevlig. Jag åkte till Stockholm igen, den här gången med Hedvig och Kristina. Det var nämligen inflyttnings+födelsedagskalas för Eric och Susanna. Dom har precis köpt en lägenhet i kärrtorp med bästa utsikten i stan. Temat för festen var glasögon (för att kunna njuta av utsikten bättre). Jag hade dom här sköna bågarna som jag köpt på myrorna en gång i tiden. Det är nästan så jag hoppas på ett litet synfel så jag får går runt med dom hela dagarna.
Iaf, jag och Hedvig sov över och hade världens mysigaste söndagsförmiddag. Vi åt våfflor och drack hemmabryggt kaffe tillsammans med Eric och födelsedagsbarnet Susanna. Supergott! Sen bar det av hemmåt och resten av kvällen tillbringades med att färdigställa en rapport som måste var inne idag. Jag kan inte säga att jag är stolt över vad jag skrivit, men jag är lättad över att vara klar.

Den här veckan är det effektivt arbete som gäller. Jag planerar att göra ett Ålandsbesök till helgen och andas in lite frisk höstluft. Men skall det ske måste jag var lite duktigt först.

Så nu är det bara att ta sig ann vecka 40. Hoppas det blir en bra vecka!

Jag tycker det är skönt att gå omkring och känna mig osynlig, ha på mig fula kläder och vara totalt ofixad. I morse när jag gick till Willys för att handla var inte ett undantag. Med mjukisbyxor, illasittande fleecejacka och lumpig gammal mössa gick jag i solskenet och lyssnade på min ipod. Frisk luft och frid och fröjd. Men så går jag förbi en busshållplats. Trots att jag hade musik i öronen hörde jag det: en vissling följt av ett " Nice ass!".

Come again?

Nån feg jävel som sexuellt trakassera en när man har ryggen till så man inte ens kan lägga av en "dra dit pepparn växer"blick. Killen hade knappt käka frukost men ändå hade han hunnit arbeta upp behovet av att slänga ur sig trakasserier. Behovet hade hunnit bli så stort att han inte kunde hålla sig tills han såg nån i tighta jeans utan var illa tvungen att avreagera sig på en stackars mjukistomte.

Visst är det kul med komplimanger, men sånt där är allt annat än. Man blir bara arg. Och det är en sak när man är uppfixad och fin på krogen, då är åtminstone garden uppe. Men när jag är mjukis och osynlig är jag inte beredd på sånt, speciellt inte på morgonen.
Fräs och tvi, surkärringen kommer fram då.

Det här var kanske helt ointressant, rent av löjligt. Men jag blev sur, och när jag blir sur så avreagerar jag mig allt som oftast här.

Så nu är jag glad igen.