malinmalej

Ett bra tag nu har jag irriterat mig på en sak.
Varje gång jag skall ta ut och in cykeln från källaren är jag tvungen att kliva över minor.
Inte vilka minor som helst.
Inte dom där trevliga som spränger bort lemmar.
Nej nej, värre... Avföringsminor.
Det är nått jäkla äckelpäckel som tömmer sin kattsandlåda ut genom förnstret
rätt ner där jag går upp med cykeln.
Så där ligger det nerkissad kattsand och en och annan kattbajskorv.
Och det stinker.

Efter att en kattskitkorv fastnade i cykelhjulet fick jag nog.
Mesiga Malin fick stiga åt sidan för Modiga Malin.
Modiga Malin var så modig att hon satte sig ner i sin trygga lägenhet och skrev en lapp
som hon sedan smög och tejpade upp vid porten.
Såhär löd den:
Hej du som brukar tömma kattlådan ut genom fönstret.
Snälla sluta med det!!!
Hur trevligt tror du det är att stiga i kattskit varje morgon
då man skall ta ut cykeln ur källaren?
Tack för visad hänsyn.

Hah! Där fick den äckliga bajskastaren så den teg.

Få se om det ser bätter ut framöver.
Eller kanske dom tar illa upp och börjar kasta människobajs.

I somras köpte jag tuscher att rita på tyg med.
Kom inte så långt med det.
Skulle vilja vara mer produktiv.
Inte bara med det. Skulle vilja måla och grejja också.
Men nu går hjärnkapaciteten och tiden till skrivuppgifter och nya koreografier.
Inte så att jag gnäller, tycker all dans är roligt men kan ändå känna en viss
längtan till att inte ha annat än tid, tid till att vara kreativ och sånt mysigt.
Men det kommer nog sen. 

Får nöjja mej med att blicka tillbaka för stunden.
Här är två av mina verk från i somras
Dom har båda två fått nya hem,
där dom förhoppningsvis blir omhändertagna och älskade :)



Här är en lite present till kära Jon..

Och här är en present till kära Fanny

• plånbok -check!
• mobiltelefon -check!
• läppglans -check!

hmm.. är det något som fattas?

Note to self, bär alltid alltid ordentilga trosor då du har kortkort.

om ni undrar vem, var, när:

• Jag i förfrunden, vi vet tyvärr inte vems rumpan tillhör.
• Hos Tilde på födelsedagsfest.
• Juldagen 2008
  
  
  
  

Kom att tänka på detta då jag åkte färja mellan Åbo och Stockholm.

Det hela började med att jag hade följt pappa ner till bildäck eftersom han skulle köra iland i Mariehamn.
Då jag skulle gå tillbaka till hytten gick jag förbi en kille som stod precis vid ingången till hyttkorridorerna. Paranoid, som de flesta av det kvinnliga könet är tvungna att vara nuförtiden, vände jag mig om för att se om han följde efter mig. Jag mötte killens blick. Han såg nöjd ut men stod kvar. Stackaren trodde nog att jag flirtade med honom fast jag egentligen bara skulle försäkra mig om att jag inte skulle bli våldtagen och förnedrad i hyttkorridoren.

Det var då jag åter kom att tänka på vilket stort problem det här är. Att ständigt behöva vara på sin vakt och ha andan i halsen då man som tjej går ensam. Man kan inte bara gå hur som helst, när som helst och var som helst. Man är reglerad, ingen fri individ. Det finns inget jobbigare än att vara rädd och känna sig svag.

Det är inte bara kvinnor som lider av detta fenomen. Även killar. Schyssta killar som bara går på gatan, har kanske bråttom hem och vill gå förbi en tjej som går framför. De kan inte bara öka takten hur som helst. Då börjar tjejen skräckslaget rusa för allt vad hon har som om hon hade en motorsågsgalning efter sig.
Men kan man klandra henne? Nästan varje dag skräms tidningarna med diverse artiklar om galningar och våldtäcksmän. Och nästan alla har vi någon bekant som tvingats springa till porten för att hon har blivit förföljd.

Jag är förundrad över att det inte görs mer för att undvika detta. Kunde inte skolorna lära ut självförsvar till tjejer och vett och etikett till killar? Eller kunde inte staten ransonera ut små elpistoler till tjejer som man kunde ha med sig överallt? Om inte annat så skulle de vara bra att ha ifall det var lite trångt i busskön.

Nu kanske någon tycker jag är orättvis mot det manliga könet. Må så vara, detta problem är nämligen orättvist mot det kvinnliga.
Man kan även tycka att jag är gnällig och snål. Jag menar; Ta en taxi för fan! Ja visst, men man kan faktiskt inte helt lita på dom heller. Fråga tjejen som tog en taxi i paris, eller neej vänta.. det kan bli lite svårt, hon blev ju visst intryckt i en kappsäck och uppeldad.

Det verkar som att det inte finns någon lösning på problemet. Men det finns sätta att hantera det. Om man är flera som skall åt samma håll, gå tillsammans. Cykla istället för att gå. Ha sprej eller överfallsalarm tillgängligt.
En grej som jag brukade göra då jag var tvungen att cykla hem från stan till lägenheten i läbbiga Fröslunda, var att ta ett ombyte med mej och lämna det hon en av kompisarna som bodde i stan eller i garderoben på krogen. Jag hade en bylsig jacka, ordentliga byxor och en stor mössa. Jag kunde lika gärna varit en gammal gubbe på nattlig åktur.

Usch jag kan bli så ledsen då jag tänker på detta. För det handlar inte bara om hemväg från krogen, det handlar även om att vilja ta en joggingtur i skogen, kanske åka ut och resa på egen hand och mycket till. Nu har jag ju modiga kompisar som gör detta ändå. Men alla var dom att ha ögon i nacken då dom gjorde det.

Jag tror jag skall anställa en sovjetisk boxningsmästarinna som kan bli min bodyguard och livskamrat.
 Eller kanske jag borde sluta se på tv så att paranoian lättar.  

Resan började halv 4 imorse. Men nu halv 10 på kvällen är jag tillbaka i lägenheten. Jag är i något knasigt övertrötthetstillstånd, men besatt som jag är kan jag inte låta bli att skriva ett litet inlägg.

Även om resandet har varit slitsamt så är jag glad att jag åkte. Det är alltid mysigt att umgås med familj och släkt. Dessutom är mormor min favoritperson så jag tar gärna en omväg för att träffa henne.

Imorgon, ja om jag vaknar, skall jag försöka ta tag i det där med utbildningen.
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
nu skall jag sova.
zzzzzzzzzzzzzzzz
gonazzzzzzztt

Nu sitter jag och hos min morbror Ulf och hans fru Barbro och lånar deras uppkoppling.
Magen är spänd som ett trumskinn. Den är i chocktillstånd och har inte riktigt klarat av övergången från studentliv till konstant frosseri.
 
Resan var lång men gick bra. Förutom att det började slaska och ösregna lite nu och då under bilresan från Åbo till Vasa. Inte säkert med sommardäck med andra ord. Men pappa hade situationen under kontroll. Tror jag iaf, slumrade nämligen till någonstans mellan Björneborg och Vasa. 
Så jag är lite resebakis idag.
Annars är det bra med mig.

Vi var och hälsade på mormor på sjukhuset. Hon var skör som en liten blomma. Men hon verkade kvickna i då vi gjorde henne sällskap. Hon började fråga efter eventuell förlovning och det är alltid ett friskhetstecken.
Förhoppningsvis får hon åka hem på måndag.
Men vi skall hälsa på henne imorgon igen så vi får se hur läget är då.

Har även varit på promenad med mamma. Det var ett desperat försök att bränna bort 10 av dom 15000 kalorier man har tryckt i sig under dagen.
Vi gick bla förbi mitt gamla dagis och vår gamla lägenhet. Sentimemtalt..
Vädret var kallt men vackert.




Planen är att åka på måndag. Är osäker på om jag skall göra ett pittstopp på Åland eller åka med hela vägen till Stockholm.
Återstår att se.
Planer har en tendens att ändras.