malinmalej

Jag satt inklämd med väskor i famnen på tåget. Någon luktade svett. Bakom mig satt två fjortisar som tog kort på sig med mobilen och klagade på hur feta och fula dom var. Folk fick stå i vagnen, en man med extremt fult krull och thaifru klagade till konduktören som hänvisade till kundservice.

Jag stod och väntade på att toaletten skulle bli ledig på tacobar. Jag hade ju känt på handtaget och det var låst trots att det var vit och inte röd färg under låset. Stod en stund, ville ju inte stressa personen som uträttade sina behov. Blev skeptisk. Prövade igen och insåg att jag inte vridit handtaget ordentligt. Såg mig omkring och hade den där förnedrade minen på mig som man bara kan ha när man gjort bort sig in public men inte har någon att skratta åt sig själv med.

Jag satt och väntade på att färjan skulle vara framme. Vi var en halvtimme sena pga all is. Plötsligt kommer en man och skuffar undan min jacka för att sätta sig bredvid mig. Eftersom han är kraftigt berusad kan han inte sätta sig med samma kontroll som en nykter person och slår huvudet i väggen med en rejäl smäll. Han somnar till en stund men efter ett tag kan ha ju såklart inte låta bli att störa mig. Han petar på min arm så jag är tvungen att pausa mitt i Filip o Fredrik podcasten. Han öppnar sin rövluktande mun och frågar mig var vi är. Vi är snart i Mariehamn svara jag pedagogiskt. Jahaa.. så jag är alltså på en båt, säger han. Visste inte om jag skulle tycka synd om honom eller känna avsky. Jag gjorde lite av båda.

Ahh.. kan man annat än att bli en bitter och inåtvänd människa av att tvingas ta den här rutten?