oh lord!
Jag bestämde mig för att åka iväg till Stockholm med Stina på lördag. Så jag började med att gräva fram något ur garderoben. Jag hittade lejonutstyrseln jag sydde till Jon i våras då han och jag gick på sagokalas och var Dorothy och det fega lejonet från Wizard of oz. Den fick duga helt enkelt. Problemet var att jag inte riktigt blev så lejonlik. Såg mer ut som en korsning mellan en björn och ett lejon eller någon form av katt. Så förklringen till utklädnaden löd: "Jag är det där djuret på Arken vars partner inte hann med, så jag hade ingen att föröka mig med och dog ut. Sorgligt men så var det.".
Så jag och Stina hoppade på tåget. Jag fixade till mig så gott jag kunde men väntade med öron, svans och nos, för att undvika att någon skulle ringa kolmården och jag skulle få massa poliser med bössorna laddade med sömnsprutor efter mig. Stina var utklädd till stentavla. Hon hade skyltar med budord som hon höll i och växlade mellan. Det var väldigt bra för då fick man lära sig något också, att inte ha begär till sin grannes åsna exempelvis.
Och hur var festen?
Jovars det var trevligt. Jag kände ingen förutom Stina och Stina kände Pelle, en av killarna som hade festen. Eller kände och kände, hon hade träffat honom en gång för ett år sen genom gemensamma bekanta. Så vi kände oss inte helt hemma. Men det gick bra ändå för de flesta kände inte varandra. Efter lite vin dansade vi till kul fransk musik. Vi gick tipsrunda med frågor från gamla testamentet och jag kom på delad andraplats haha. Ett tag stod jag i hallen och hade en intensiv diskussion (läs: höll föredrag) kring Mumin och Tove Jansson. Vet inte hur det gick till, jag stod och snackade med någon och innan jag visste ordet av stod jag och med ivriga gester hyllade Tove Jansson och märkte att en efter en hade anslutit sig till diskussionen för att nyfiket lyssna på den patriotiske lejonbjörnen. Jisses, tur att ingen kände en! Festen avslutades med Supermario in på småtimmarna.
Ja just det, jag råkade även bränna upp lite hår på en kandelaber som stod på diskbänken.
En väldigt udda kväll med massa olika intressanta människor. Jag tror det kommer att vara en sån kväll som både jag och Stina ser tillbaka på och säger: "Shit kommer du ihåg den där temafesten i Enskede gård?" och sedan brista ut i gapskratt.
Som alltid plockade jag fram kameran alldeles för sent. Så det blev inga vettiga bilder. Och lejonbjörnen förevigades inte, vad jag vet iaf.
Så jag och Stina hoppade på tåget. Jag fixade till mig så gott jag kunde men väntade med öron, svans och nos, för att undvika att någon skulle ringa kolmården och jag skulle få massa poliser med bössorna laddade med sömnsprutor efter mig. Stina var utklädd till stentavla. Hon hade skyltar med budord som hon höll i och växlade mellan. Det var väldigt bra för då fick man lära sig något också, att inte ha begär till sin grannes åsna exempelvis.
Och hur var festen?
Jovars det var trevligt. Jag kände ingen förutom Stina och Stina kände Pelle, en av killarna som hade festen. Eller kände och kände, hon hade träffat honom en gång för ett år sen genom gemensamma bekanta. Så vi kände oss inte helt hemma. Men det gick bra ändå för de flesta kände inte varandra. Efter lite vin dansade vi till kul fransk musik. Vi gick tipsrunda med frågor från gamla testamentet och jag kom på delad andraplats haha. Ett tag stod jag i hallen och hade en intensiv diskussion (läs: höll föredrag) kring Mumin och Tove Jansson. Vet inte hur det gick till, jag stod och snackade med någon och innan jag visste ordet av stod jag och med ivriga gester hyllade Tove Jansson och märkte att en efter en hade anslutit sig till diskussionen för att nyfiket lyssna på den patriotiske lejonbjörnen. Jisses, tur att ingen kände en! Festen avslutades med Supermario in på småtimmarna.
Ja just det, jag råkade även bränna upp lite hår på en kandelaber som stod på diskbänken.
En väldigt udda kväll med massa olika intressanta människor. Jag tror det kommer att vara en sån kväll som både jag och Stina ser tillbaka på och säger: "Shit kommer du ihåg den där temafesten i Enskede gård?" och sedan brista ut i gapskratt.
Som alltid plockade jag fram kameran alldeles för sent. Så det blev inga vettiga bilder. Och lejonbjörnen förevigades inte, vad jag vet iaf.
Kommentarer
Postat av: anna
men vem var älgen?
Trackback
