malinmalej

Jag tycker det är skönt att gå omkring och känna mig osynlig, ha på mig fula kläder och vara totalt ofixad. I morse när jag gick till Willys för att handla var inte ett undantag. Med mjukisbyxor, illasittande fleecejacka och lumpig gammal mössa gick jag i solskenet och lyssnade på min ipod. Frisk luft och frid och fröjd. Men så går jag förbi en busshållplats. Trots att jag hade musik i öronen hörde jag det: en vissling följt av ett " Nice ass!".

Come again?

Nån feg jävel som sexuellt trakassera en när man har ryggen till så man inte ens kan lägga av en "dra dit pepparn växer"blick. Killen hade knappt käka frukost men ändå hade han hunnit arbeta upp behovet av att slänga ur sig trakasserier. Behovet hade hunnit bli så stort att han inte kunde hålla sig tills han såg nån i tighta jeans utan var illa tvungen att avreagera sig på en stackars mjukistomte.

Visst är det kul med komplimanger, men sånt där är allt annat än. Man blir bara arg. Och det är en sak när man är uppfixad och fin på krogen, då är åtminstone garden uppe. Men när jag är mjukis och osynlig är jag inte beredd på sånt, speciellt inte på morgonen.
Fräs och tvi, surkärringen kommer fram då.

Det här var kanske helt ointressant, rent av löjligt. Men jag blev sur, och när jag blir sur så avreagerar jag mig allt som oftast här.

Så nu är jag glad igen.