malinmalej

Här i veckan såg vi på Lars Winnerbäck, det var helt underbart. Vilken underbar man, vilken underbar röst och vilka underbara texter. Efteråt gick vi en vända på krogen. Då vi fått nog styrde jag, Kajsa och Fanny kosan hemåt till lilla lyan. På vägen passerade vid ett av hotellen i stan och i lobbyn ser vi en röd kalufs sitta.. kan det va...???

Vi kunde inte bara fortsätta gå utan var tvungna att se ifall det faktiskt var Han. Men han satt med ryggen till fönstret så vi kunde inte se. Vi var tvungna att komma på en plan.

Plan nr 1: Fanny skulle ta en servett som vi hittat i handväskan, gå till sopkorgen vid hotellingången, låtsas snyta sig, kasta servetten i soporna och gå tillbaka. Samtidigt som hon utförde detta skulle hon diskret glo in i lobbyn.

Sagt och gjort! Fanny återvänder i extas, det är Han!

Fjortispaniken kommer krypandes, vad gör vi nu?
 Vi bestämde oss för att ge honom en hälsning, uttrycka vår kärlek genom ett litet meddelande..

Plan nr 2: Vi skulle leverera ett meddelande genom att skriva det med rött läppstift längs våra magar, We <3 Lars, gå fram till fönstret vid lobbyn, knacka på och blotta våra magar.

Så vi kladdade ner våra magarna och gjorde sönder Fannys läppstift på kuppen. Men då vi närmade oss lobbyn insåg vi till vår stora besvikelse att Lasse var försvunnen. Vi kände oss något dumma med kladdiga magar.
Men då vänder det!

Lasse hade förflyttat sig till hotellingången för att ta en cigg. Herre jesus! Vi spolade magblottningsplanen och körde improvisation. Vi gick fram tackade för den fantastiska spelningen och fick tillochmed varsin kram, och vilken kram det var mmm.. varm och ordentlig. Ville nästan inte släppa taget. Då vi sen gått en bit bort kunde vi inte hålla oss utan skrek i extas. Den natten sov jag bra på Fannys och Kajsas soffa.