malinmalej

Kom att tänka på detta då jag åkte färja mellan Åbo och Stockholm.

Det hela började med att jag hade följt pappa ner till bildäck eftersom han skulle köra iland i Mariehamn.
Då jag skulle gå tillbaka till hytten gick jag förbi en kille som stod precis vid ingången till hyttkorridorerna. Paranoid, som de flesta av det kvinnliga könet är tvungna att vara nuförtiden, vände jag mig om för att se om han följde efter mig. Jag mötte killens blick. Han såg nöjd ut men stod kvar. Stackaren trodde nog att jag flirtade med honom fast jag egentligen bara skulle försäkra mig om att jag inte skulle bli våldtagen och förnedrad i hyttkorridoren.

Det var då jag åter kom att tänka på vilket stort problem det här är. Att ständigt behöva vara på sin vakt och ha andan i halsen då man som tjej går ensam. Man kan inte bara gå hur som helst, när som helst och var som helst. Man är reglerad, ingen fri individ. Det finns inget jobbigare än att vara rädd och känna sig svag.

Det är inte bara kvinnor som lider av detta fenomen. Även killar. Schyssta killar som bara går på gatan, har kanske bråttom hem och vill gå förbi en tjej som går framför. De kan inte bara öka takten hur som helst. Då börjar tjejen skräckslaget rusa för allt vad hon har som om hon hade en motorsågsgalning efter sig.
Men kan man klandra henne? Nästan varje dag skräms tidningarna med diverse artiklar om galningar och våldtäcksmän. Och nästan alla har vi någon bekant som tvingats springa till porten för att hon har blivit förföljd.

Jag är förundrad över att det inte görs mer för att undvika detta. Kunde inte skolorna lära ut självförsvar till tjejer och vett och etikett till killar? Eller kunde inte staten ransonera ut små elpistoler till tjejer som man kunde ha med sig överallt? Om inte annat så skulle de vara bra att ha ifall det var lite trångt i busskön.

Nu kanske någon tycker jag är orättvis mot det manliga könet. Må så vara, detta problem är nämligen orättvist mot det kvinnliga.
Man kan även tycka att jag är gnällig och snål. Jag menar; Ta en taxi för fan! Ja visst, men man kan faktiskt inte helt lita på dom heller. Fråga tjejen som tog en taxi i paris, eller neej vänta.. det kan bli lite svårt, hon blev ju visst intryckt i en kappsäck och uppeldad.

Det verkar som att det inte finns någon lösning på problemet. Men det finns sätta att hantera det. Om man är flera som skall åt samma håll, gå tillsammans. Cykla istället för att gå. Ha sprej eller överfallsalarm tillgängligt.
En grej som jag brukade göra då jag var tvungen att cykla hem från stan till lägenheten i läbbiga Fröslunda, var att ta ett ombyte med mej och lämna det hon en av kompisarna som bodde i stan eller i garderoben på krogen. Jag hade en bylsig jacka, ordentliga byxor och en stor mössa. Jag kunde lika gärna varit en gammal gubbe på nattlig åktur.

Usch jag kan bli så ledsen då jag tänker på detta. För det handlar inte bara om hemväg från krogen, det handlar även om att vilja ta en joggingtur i skogen, kanske åka ut och resa på egen hand och mycket till. Nu har jag ju modiga kompisar som gör detta ändå. Men alla var dom att ha ögon i nacken då dom gjorde det.

Jag tror jag skall anställa en sovjetisk boxningsmästarinna som kan bli min bodyguard och livskamrat.
 Eller kanske jag borde sluta se på tv så att paranoian lättar.