malinmalej

Fick just reda på att en barndomsvän nyligen fick en liten pojke.
Vi har inte någon kontakt längre, mer än att vi hälsar och småpratar om vi ses på stan.
Jag är glad för hennes skull. Verkar som en fin liten familj.
Samtidigt känns det som en liten kalldusch när jämngamla blir föräldrar. Inte för att jag känner någon press eller så, men det får en att fundera. Tänk vad mycket som skall hinnas med under närmaste tio åren. Självförverkligande och allt som hör till.
Plötsligt är det inte vad vill du bli när du blir stor?, utan vad gör du?.
Hjälp!
Vad vill jag?
Vem är jag?

Jag kommer nog aldrig helt veta. Det är så många alternativ och så få liv. Kan man inte få fler chanser än en?
Nej, det är nu eller aldrig.
Carpe diem!
Idag fångade jag dagen, jag köpte lite godis då jag var och handlade. Räknas det?

Oj vet inte vart jag hamnade nu. Existensiellkris.
Vart jag ville komma var.. Grattis till sonen Tanja!